mina historier

semesterläsningen.

2012-01-29T23:20:00.004+01:00

Under semesterveckan läste jag totalt tio böcker - sju romaner, en krönikesamling, en självbiografi och en novellsamling. Helt fantastiskt att det är resultatet av en veckas semester, med en parentes kring Knausgård eftersom jag läst halva boken innan semestern började. Likväl ett bra facit och en lustig blandning.

Semesterns bästa bok: Korparna av Tomas Bannerhed, den senaste Augustprisvinnaren. Väldigt välförtjänt vinnare. Jag trodde att boken skulle vara torr och tråkig men den var vacker och sorglig sträckläsning. Naturbeskrivningarna! Läs!

Semesterns sämsta bok: Får man vara elak? Jan Wallentins Strindbergs stjärna är det sämsta blahablaha jag läst på länge. Tänk er DaVincikoden fast med en svensk medelålders historieprofessor med sammetskavaj som "hjälte". Och så ett farande kors och tvärs genom Europa på jakt efter något som man ändå inte fattar på slutet. Nä, fattar inte (förhands-)hypen. Snark.

hemma.

2012-01-28T23:41:00.001+01:00

Efter en lång, eller ja relativt?, flygresa är jag nu hemma igen. Jag vet att det är löjligt men jag får alltid nära-dödenkänslor när jag flyger. Att plötsligt ska motorerna stanna och ingen kan göra nåt när vi faller 10 000 meter fritt. Och vem skulle sakna mig?etc. Hatar att flyga, hatar kallsvetten och känslan av att inte ha fast mark under fötterna.

Och jag vet inte vem eller vad jag alltid längtar efter men nåt är det. Tomheten.

gnäller inte.

2012-01-27T19:30:00.001+01:00

Hoppas inte att jag framstod som gnällig i förra inlägget, det var inte min avsikt. Semester är underbart, trots förkylning och tankar som snurrar. Idag har jag t.ex. suttit flera timmar i solen på takterrassen och läst keith Richards självbiografi. Hade nog aldrig plöjt mig igenom den hemma, men hade slut på böcker och den är faktiskt intressant.

Sista kvällen nu. Snart ska vi byta om och gå ut och äta på fina fiskrestaurangen. Vitt vin och skaldjur, tänker jag mig. Imorgon åker vi hem och sedan har jag ett dygn i Skåne innan jag tar tåget norrut igen.

fail.

2012-01-26T21:19:00.002+01:00

Har blivit förkyld. På semestern, enveckassemestern. Kul va? Resultatet är snuva och huvudvärk och rinniga ögon och tre ton snor. Visst är det skönt med sol och värme men just nu hade det också varit skönt att vara frisk.

Plus att jag tänker jobb. Det skulle man väl inte göra på semestern, va? Vill just nu mest sova. Sen vakna och vara frisk och glad, inte förkyld och grubblig. Har tänkt så mycket på livet den här veckan att jag inte vet vad jag vill längre.

Tankarna.

2012-01-24T20:27:00.001+01:00

Tänker mycket på honom , här också. Att resa påminner mig om våra resor, om den resa vi skulle gjort som nu inte blir av.

Och fastän han har sårat mig så jävla mycket saknar jag honom fortfarande. Vad gör man då?

januari på kanarieö.

2012-01-23T21:41:00.001+01:00

22 grader i skuggan idag. Lata dagar på takterrassen - har läst ut fyra böcker redan. Fnissar åt Martina Haag och fascineras av Richard yates. Filosoferar över livet och tänker att jag har det bra ändå.

åka tåg.

2012-01-20T18:28:00.001+01:00

Älskar att åka tåg när man sitter som nu: tyst avdelning, ej baklänges, fönsterplats. Musik, godis, något att läsa.

Och imorgon vid den här tiden är jag och min kära mamma på en kanarieö. Kanske är vi på en uteservering med ett glas rött, det vore inte fel.

Efter de senaste månadernas misär tycker jag att jag förtjänar andrum. På återseende!

sånt som är konstigt.

2012-01-19T17:37:00.003+01:00

Det är märkligt hur det kan bli. Idag har jag tänkt på exet jättemycket, till och från hela dagen. Tänkt att jag saknar att prata med honom, saknar att se honom och saknar hans smått elaka humor. Och tänkt att kanske borde jag meddela honom detta, men kanske inte ändå....Kanske ett litet sms...?

Och så efter jobbet får jag ett sms från honom. Som berättar att en av hans kompisar har blivit pappa och sådär i förbifarten att han tänker på mig, väldigt mycket och ofta.

ÄR det konstigt? Eller är det bara så det kan bli? Förra gången jag gick runt och tänkte hela dagen att jag borde höra av mig till honom så ringde han på kvällen. Som om, jag vet inte vad, kan inte avsluta den här meningen. Orkar inte avsluta förra meningen.

den där biologiska klockan.

2012-01-17T10:14:00.004+01:00

Just nu utanför mitt fönster: ca tio barn med såna där gula västar. Små mössor och overaller, tumvantar och förskollärare som föser fram flocken.

Jag och barn just nu, en farlig kombination. Får moderskänslor och blir knäsvag för ungefär alla som kommer i min väg. Till och med barnen på jobbet, de som springer omkring och jagar varandra och är pre-tonårstrotsiga, till och med dem tycker jag är gullebarn. Och vill ta med mig dem hem, en liten stund. För att inte tala om de där små ettåringarna som redan springer omkring och skapar kaos, herregud alltså. Och alla bloggbebisar som ploppar ut till höger och vänster.

Dock att jag absolut inte vill ha barn de närmaste två åren, men ändå. Tycker att det är dags för någon närstående att föröka sig så att man kan få ha småbarn på behagligt avstånd, precis lagom nära för att man ska förstå att man själv inte är redo.

ps. Tittar också längtansfullt efter andras hundar, det är inte bara barn som gäller jämt. ds.

en lista!

2012-01-16T21:13:00.003+01:00

Blev utmanad av bästa Miss Baglady, så här kommer min lista:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

Gick första året på gymnasiet i storstan, hade precis skaffat mig nya vänner och typ ett nytt liv. Trivdes bra, men var nog stressad jämt. På hösten började jag svimma lite här och var och det visade sig att jag var ganska mycket anemisk. Hade ont i magen typ alltid och käkade järntabletter. Var olyckligt förälskad.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Hade uppsatsångest och allmän framtidsångest. Funderade på var jag ville bo, tänkte att det nog var i pojkvännens stad, eller var som helst med honom. Jobbade extra, var duktig, kämpade på med skolan. Stressade.

3) FEM SNACKS DU GILLAR

* lösgodis, alltid!
* pistagenötter.
* nachos.
* ost, räknas det som snacks?
* holländska stroopwaffels, mmmmmm..

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

* Åkrar och himmel - Björns vänner
* Konstantine - Something Corporate
* Not ready to make nice - Dixie chicks
* Jag är en vampyr - Markus Krunegård
* The outdoor type - Lemonheads
För att nämna några.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:

* köpa stor lägenhet i Malmö samt ett avlägset litet hus med stora fönster mot havet.
* resa till Australien i minst en månad
* skänka till välgörenhet, förhoppningsvis. Miljörelaterad, tror jag.
* köpa en hel servis Berså.
* betala av mitt studielån. tack och hej csn.

6) FEM DÅLIGA VANOR:

* biter på naglarna.

* äter för mycket socker.
* tänker igenom saker för länge.

* måste stanna och prata bebisspråk med/försöka klappa alla okända katter
* tror att jag vågar mindre än jag faktiskt gör.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

* blogga
* sjunga med högt till smöriga låtar

* baka

* promenera
* dansa på indie/soulklubbar

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

* foppatofflor. Amen.

* magväska.

* stentvättade jeans.
* loafers

* korsett, om jag inte skulle på maskerad alltså. Gäller allt ovanstående.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:

* dator

* iPhone

* stavmixer

* mitt gamla Sega
* spotify

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
anydaynow
Being Sofie
magkänsla
Natasha
you're a popster...
appelpaj
någon

en tanke som inte släpper:

2012-01-15T18:58:00.002+01:00

Om du nu påstår att du var kär i mig ända tills slutet, att du aldrig känt så tidigare, varför orkade du inte kämpa längre, varför gav du då upp?

godmorgon söndag.

2012-01-15T11:09:00.001+01:00

Drömde att jag var förälskad. Sådär upp över öronen kan-inte-sluta-titta-på-honom-för-han-är-så-fin-förälskad. Längtar dit igen.

sportlördag.

2012-01-14T17:10:00.003+01:00

Min lördag hittills har bestått av en jäkla massa sport:
- först sett Anja Pärson åka störtlopp i Vinterstudion.
- sen susat iväg till gymmet och motionerat själv en timme. samtidigt bandy på teven.
- därefter sprint i Vinterstudion och nu engelsk fotboll på tv3.

Man kan i alla fall inte anklaga mig för att inte gilla sport. Varför man nu skulle vilja göra det, kanske för att jag är kommunalanställd kulturarbetare? Resten av dagen ska jag tvätta och städa och vara duktig tills jag får sällskap av min roomie igen. Då blir det nog inte mer sport, däremot möjligen film och nachos. Mhmm. Inte helt fel att ha en lugn helg, särskilt inte med en stundande solsemester att se fram emot om exakt en vecka.

solo-fredagsmys.

2012-01-13T21:50:00.004+01:00

Fredag. Den dagen jag avskyr mest när jag bor här,singel och solo, när till och med min lägenhetskompis är bortrest. Det är bara jag och katterna ikväll, och efter att ha jobbat heldag driver katterna mig till vansinne med sitt jamande och hoppande och krafsande när jag bara vill ligga på soffan.

Så jag kör singel-fredagsmys med tacos och På spåret och dricker t.om. coca-cola och det funkar nästan. Sms:ar med mamma att den här kunde jag! Åtta poäng! Och efter programmet en trailer för ett teveprogram som jag vet att exets mamma kommer att älska, om människor som kämpar trots funktionshinder. Är millisekunder från att sms:a honom och jag måste hindra mig.

Ända sedan han ringde i måndags har det varit upp och ner med mitt humör. 2012 hade dessförinnan varit gråtfritt. Men inte nu längre. Nu måste jag motstå saknaden igen, måste tänka på hans dåliga sidor och inte bara på de fina. Tänka tänka tänka att han var ju inte rätt för mig, det måste finnas nån som är mer rätt och innan jag träffar honom måste jag fan styra upp mitt liv. Sådeså. Så nu ska jag sova och imorgon tar jag en sväng till gymmet igen, för att mota negativa tankar. Orkar inte med dem.

Hittade peppen!

2012-01-12T19:56:00.001+01:00

På gymmet! Det trodde jag aldrig om mig, första gången jag satt min fot på ett gym och jag älskade det. Det var allt. Nu vankas lasagne och happy endings - min nya favoritserie.

peppen, var tog du vägen?

2012-01-12T15:42:00.003+01:00

Just nu är jag så trött. Vissa nätter sover jag knappt, andra morgonar vaknar jag knappt. Det är knäppt. Jag är så utmattad och längtar till min semester som jag ska ha om en månad. Längtar också så att jag får ont i magen efter att ha ett nytt jobb i Skåne och att ha min älskade lägenhet tillbaka.

Och jag försöker verkligen att peppa mig själv de dagar det känns som att jag inte orkar. De dagar jag känner mig ensammast i världen försöker jag tänka att det är jag ju inte. Jag har ju min familj och mina vänner i Skåne, varför ska jag då behöva en man? Varför skulle jag vilja ha ett nytt förhållande nu, det är ju verkligen ingen bra idé?

Och ändå. Att sova ensam, fy vad det är jobbigt när man vant sig vid att sova bredvid någon. Sovsällskapet är nog det jag saknar mest av allt.

Instabiliteten. Jag trodde att min humör var på väg att stabiliseras och gud vad jag ville att det skulle vara så. Men ända sedan han ringde i måndags kväll har jag känt mig ihålig, som om nånting fattas. Man kan tro att jag är stark men det är en fasad jag upprätthåller, ett spel jag spelar för att orka med. Just nu. Längtar tills den dagen det inte är ett spel längre, tills den dagen jag kan säga att nu är jag stark på riktigt. Nu är det helt på mina villkor, det är helt okej att vara ensam för jag är stark. Kom snart.

tröttheten.

2012-01-11T09:12:00.002+01:00

Har sovit som i koma och är ändå supertrött. Ibland känns det som att ju djupare jag sover, desto tröttare blir jag på morgonen/förmiddagen. Förhoppningsvis lättare det tills eftermiddagen. Idag är jag nästan ensam på jobbet, det är helt tyst i stora skolan och lite läskigt. Ödsligt liksom.

Igår såg jag Blue Valentine och den träffade som en spark i magen. Den där känslan av att en person man känner väldigt väl plötsligt kan kännas helt främmande, känslan av att kärleken kan försvinna, skavas bort. Åhhhhh. Och scenen där Ryan Gosling ber om ursäkt samtidigt som han gråter, känslan av att ångra allt man gjort och inte gjort. Och ukulelescenen, finast av allt. Att nåt som är så fint kan bli så fult med tiden. Igenkänningsfaktorn.

Längtar bort. Ge mig vår och ge mig Skåne och ge mig glädjerus. Tack. Hatar kylan och rusket.

when you walk on.

2012-01-09T22:10:00.002+01:00

Tittar på teve, äter macka och dricker te, har hunnit sitta i fem minuter när telefonen ringer och det är han. Mitt ex. Han som jag precis kommit fram till att jag inte är kär i längre, att jag inte längre kan säga att jag älskar. Först vet jag inte om jag ska svara när jag ser hans namn, vill inte veta. Han ringer och han är ledsen.

Han gråter i telefonen och säger att han tänker på mig jättemycket. Säger att det kommer att ta ett år att komma över mig. Han säger att vi var så bra tillsammans, jag säger att jag vet inte om det är sant. Försöker räkna upp alla sätt vi inte var bra tillsammans på. Och på nåt sätt blir det jag som säger till honom att han måste gå vidare, att han måste prata med sina vänner, att han måste göra nåt. Att han måste tänka positivt.

Hur konstigt är inte det? Och halvvägs in i samtalet märker jag att jag också gråter, att tårarna bara rinner fast jag inte märkt det. Han säger att han saknar mig, att han saknar att sova bredvid mig och hålla om mig och att han saknar allt. Jag säger att han tappade bort mig, typ. Han slarvade bort mig, snarare. Han säger att han inte har nån ork och jag vet precis hur det känns, har varit där nyss och vill minst av allt i hela världen tillbaka. Gör allt för min energi. Han frågar om jag gått vidare, om jag träffat nån och jag svarar nej och vet inte längre vad som är sant eller falskt.

Och till sist det konstigaste av allt. Han ber mig att byta lösenord på facebook till ett han inte kan. Så att han inte i ett svagt ögonblick ska gå in och titta på mina bilder, läsa min mejl och hålla koll. Har han gjort det redan? Hoppas inte. Visst kan jag förstå frestelsen men jag hoppas att han hållit sig undan. Minns när han berättade för mig att han läst igenom hela sin gamla flickväns blogg i desperation.

Vet inte längre. Men just nu gråter jag inte. Just nu är jag förbi och rädd att vända om, vill inte tillbaka till honom. Vill framåt och det sa jag till honom, försökte att inte darra på rösten.

Han sa att jag lät stark.

2012 då.

2012-01-08T20:41:00.003+01:00

Inspirerad av Den där Jenny kommer här saker jag tänker mig göra 2012. Det är kanske inte nyårslöften, snarare påminnelser till mig själv:

2012 ska jag flytta tillbaka till min fina lägenhet igen. Jag ska se till så att jag blir av med silverfiskarna en gång för alla och så ska jag styra upp fler förvaringsmöjligheter så att det inte ligger prylar överallt. Jag ska bli bättre på att laga mat och ta med mig matlåda till jobbet. Jag ska lära mig att baka gott bröd. Jag ska bli bättre på att sticka och gärna lära mig att virka. Jag ska hitta ett nytt jobb som jag verkligen trivs med och blir bra på. Jag ska höra av mig oftare till mina olika vänner och berätta för dem hur mycket jag uppskattar dem. Jag ska göra fler utflykter ut i naturen, gärna på cykel. Jag ska motionera mera. Jag ska läsa ännu fler böcker än 2011. Jag ska trivas med att vara mig själv, både psykiskt och fysiskt. Jag ska dansa mer och jag ska dricka varannan vatten. Jag ska bli bättre på att prata med främlingar och ge komplimanger, jag ska flirta precis hur mycket jag vill. Jag ska våga göra saker som utmanar mig. Jag ska ringa min farmor oftare och jag ska bjuda min pappa på minst en fotbollsmatch med tillhörande öl. Jag ska inte klaga så mycket på vädret. Jag ska bada i havet så ofta som möjligt.

åkrar och himmel.

2012-01-06T14:57:00.001+01:00

Skåne idag: 3,5 plusgrader och klarblå himmel. Sol som sticker lite i ögonen och snödroppar som ploppar upp i rabatterna. Som vanligt blåser det men det gör inget alls.

Jag går en lång promenad längs pilevallarna, mellan åkrar och himmel och jag tänker på all min kärlek till Skåne. Som känns i varje steg, klyschigt nog men så är det. Fötterna vet att de hör hemma i den skånska vinterleran, kinderna gillar att vara vindpinade.

2012 you're killing me.

2012-01-05T09:18:00.006+01:00

Jag är så rastlös! 2012 har börjat med nåt maniskt över sig. Nästan så jag blir rädd, vad jag vill att saker ska hända nu nu nu. Aldrig får tiden stå stilla. Men jag är på bra humör, jag känner mig fri och förhoppningsfull och förväntansfull, allting kan hända i år. Nu begränsar jag inte mig. Jag söker nya jobb som jag är övertygad om att jag är kvalificerad för (men det är säkert många andra också) och jag tänker att i år ska det hända. I år ska jag gilla att vara mig, inte hålla på och anpassa mig så mycket efter andra.

För vad jag anpassade mig efter mitt ex. Sa han att jag var jättemycket snyggare i jeans använde jag nästan aldrig klänning och när jag väl gjorde det tyckte han ändå att jag skulle ha byxor istället. Sa han att ingen annan kommer att vara finklädd på festen så var inte jag det heller. Och vad jag försökte vara rolig och glad och härlig för att hans vänner skulle gilla mig. Till och med hans tjejkompis med partytopparna som alltid var "fashion" försökte jag få att gilla mig, trots att jag inte förstod mig på henne överhuvudtaget.

Men nog nu. Nu är det fint att jag är jag. Att jag gillar att vara hemma och läsa att jag gillar handarbete och sånt som tanter gör och att jag ibland börjar gråta när jag lyssnar på Peter LeMarc, det tänker jag inte förneka. Det är i år jag ska vara självständig och göra sånt som jag älskar och se ut precis hur jag själv vill.

Och ändå är det stressande. Var ska jag börja? Börjar med att flexa ut i eftermiddag och gå och simma några meter för att rensa tankarna. Och sen sätter jag mig på ett tåg mot mitt älskade Skåne igen.

Ingen diss.

2012-01-04T17:18:00.001+01:00

Yes! Jag blev inte dissad på facebook. Finingen accepterade till sist, just när jag erkänt nederlag. Är löjligt nöjd, trots att jag inte egentligen vet varför vi skulle vara vänner förutom den uppenbara anledningen att jag kan se hans namn i min lista. Och att jag kan gå in och titta på alla hans bilder. Men ändå. Skönt att man inte blev helt nobbad. Jag vs sociala koder 1-0.

dagen.

2012-01-03T18:57:00.001+01:00

En bra ledig tisdag idag. Känns som att jag reder ut mitt liv: har köpt ett träningskort för första gången nånsin. Kommer nog mest att simma men ändå. Älskar att simma.

Annars: inget nytt. Fått hem joan didions senaste, ska läsas snarast. Har connectat med tjejen jag bor med, klappat katterna, stickat lite, bokat skåneresa till helgen.

Livet just nu: rätt så fint ändå.

Sociala koder.

2012-01-02T19:34:00.006+01:00

Tydligen har jag nog brutit mot nån social kod eller oskriven regel genom att lägga till ragget på Facebook, för han svarar inte. Skitsamma, vet inte varför jag gjorde det egentligen, tyckte att han var fin bara. Men det gör mig inte så mycket, är glad ändå att det var var det var. Och så ska det vara kravlöst, så nu ställer jag inga krav. Bra så. Finns andra som är fina också.

Ps. Har aldrig varit singel på facebook. Finns det fler regler man borde känna till?

årets första arbetsdag.

2012-01-02T12:43:00.004+01:00

Är glad. Känner mig rätt snygg, trots sunkkläder på. Känner mig sedd. På lunchen sitter jag i lärarrummet och tänker på sex. Tur att det inte syns. En fördel med att vara singel som jag hade glömt efter mina år av fast relation: kravlöst sex. Helt sådär plötsligt utan att man behöver vara kär. Och efteråt kan man smyga hem till sin egen säng.

Ska 2012 bli året jag kan gilla att vara singel igen? Kanske det.

Hej 2012.

2012-01-01T13:13:00.002+01:00

Nyår blev ännu bättre än jag hoppats. God mat, fina vänner, bra humör. Och så mötte jag en fin kille och fick lite annat att tänka på. Skönt. Riktigt fin var han. Året har börjat mkt mkt bra, är dock ganska bakis efter att ha kommit hem 07.30 i morse. Men gud vad jag behövde det här.

gott nytt.

2011-12-31T14:20:00.002+01:00

Är hemma hos mina föräldrar, här känner jag mig lugn. Har fixat mat till kvällen, tittar nu på skidor. Älskar skidor.

Idag mår jag bra, just nu. Ska fira med vänner ikväll, är rädd för att dricka för mycket och inte kunna ta mig hem till förorten så jag ska försöka ta det lugnt. Varannan vatten. Senaste gångerna jag har druckit har jag blivit instabil, ledsen. Ikväll vill jag ha kul.

Gott nytt 2012!

några sista dagar.

2011-12-29T20:35:00.004+01:00

Har jag sagt hur mycket jag ser fram emot att 2011 ska ta slut? Jag springer runt i cirklar som en hamster i bur här, typ. Vet inte vad jag ska göra med mitt liv, bara gråter och längtar hem och längtar som fan efter mitt ex. Längtar efter att dra fingrarna genom hans hår och nosa honom bakom öronen och bara gulla. Och om han ville ha mig tillbaka just i denna sekund skulle jag inte tveka. Men frågar ni imorgon kanske jag skulle tveka ändå. Det är så jävla svårt.

Jag vill inte vara singel.
Jag vill absolut inte bo i Östergötland.
Jag vill inte känna mig trasig och ensam och liten.
Jag ville inte att 2011 skulle sluta såhär.

Ska vi skåla för 2012? För att det inte kan bli sämre (och för er som redan har det bra så blir det säkert ännu bättre?). Here's to hoping.

om man skulle summera året?

2011-12-28T21:30:00.003+01:00

Jag gör ett försök, tar samma lista som jag fyllde i i fjol. Jobbigt att läsa vad jag skrev då, men kanske ack så nödvändigt. Att komma ihåg hur man var innan.

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?

Oj så mycket. Tog hand om en bortsprungen katt. Tog en mastersexamen. Flyttade 45 mil norrut. Gick på en kompis möhippa och bröllop. Fick mitt första riktiga jobb. Blev dumpad av min första stora kärlek. Flyttade igen.

Vilka länder besökte du?

England, Danmark och Nederländerna.

Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Jag vet inte. Saknade inte kärlek för jag hade den trots allt 3/4 av året. Samma sak till viss del med självförtroendet, tror att jag hade det fram tills nyss. Men jag skriver ändå ett bättre självförtroende, för jag måste bli bättre på att peppa mig själv.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
20 november när han dumpade mig, kanske? eller så kommer jag att komma ihåg händelsen men inte datumet?

Vilket var ditt bästa inköp?
Vet inte. Kan inte komma ihåg att jag köpt något väldigt minnesvärt.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Under våren och sommaren: mitt ex. Han har verkligen kunnat få mig att skratta. Efter november: Stödet från min familj och mina vänner.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inget märkvärdigt.

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2011?

Christina Perri - Jar of Hearts, Azure Blue - The Catcher in the Rye samt hela Veronica Maggios Satan i Gatan (årets skiva enligt mig).

Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Jag vet inte. Att jag mår dåligt nu överskuggar det mesta, men jag tror att jag mådde bättre den större delen av året. Jag har mått bra. Men det var fruktansvärt jobbigt framåt hösten, att känna att man inte kommit in i sin nya tillvaro, och sen inte få chansen att försöka längre.

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Mig själv. Att trivas i den nya stan, men framför allt att se till att jag varit gladare.

Blev du kär?
Jag var kär. Nu vet jag inte vad jag är. Ledsen, tom, förhoppningsfull ändå på något vis ibland.

Vilket program har varit det bästa på tv?

Älskar Homeland! Såg även på sjukt mycket skidor, t.ex. Tour de Ski precis runt nyår.

Vilken var den bästa boken du läst under året?

Har läst ovanligt många böcker i år. Bäst var Curtis Sittenfelds Presidentens hustru.

Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Tror att min musiksmak har fallerat något den sista månaden, bara lyssnat på smörigt och deppigt. Men får säga Azure Blue.

Vilken var årets bästa film?

Tinker Tailor Soldier Spy, väldigt bra. Vet inte om den var allra bäst men har den mest färsk i minnet.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Var i Stockholms skärgård, post-bröllop. Blev sjungen för klockan tolv på natten.

Vilka var de bästa människorna som du träffade?

Får nog säga de två vänner jag har fått den senaste månaden. Tjejen jag bor med och min fina kollega.

Vad fick dig att må bra?
Mitt ex (innan han fick mig att må dåligt, måste komma ihåg att han fick mig att må bra också, mina vänner & familj, sommarstugan, katter.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

Jag är singel, för det första. Jag kommer att flytta igen. Förhoppningsvis kommer jag att bli gladare. Snart.

train song.

2011-12-27T19:20:00.001+01:00

Åker tåg norrut. Lite vemodigt att lämna skåne men desto skönare att jag kommer tillbaka redan på fredag kväll. Hjärtat bor i Skåne. Längtar efter att rota mig här igen, snart.

landslide...

2011-12-25T11:03:00.002+01:00

Fick ett god jul-sms av hans familj igår och jag saknar dem. Saknar de fina delarna av tvåsamheten, som att ha en bonusmamma.

Samtidigt. I natt drömde jag om honom, att vi var på en fest där jag inte kände nån och att jag bara väntade medan han hade kul. Att jag stod utanför. Och det var precis så det var många gånger, att jag väntade på att bli insläppt. Och fastän det känns som att jag fortfarande vill ha honom, fortfarande älskar honom, så kan jag inte bara vänta längre. Måste nog göra nåt med mitt liv som inte bara är för vår skull utan för min egen.

lucka 24: fem fina saker som hänt i december.

2011-12-24T10:48:00.001+01:00

Oj.
1. Jag har kommit närmare vissa av mina vänner, de har varit mitt stöd.
2. Jag har fått två nya vänner i och med flytten.
3. Jag har fått två söta bonuskatter.
4. Jag har fått beröm på jobbet.
5. Jag har klarat att stå på benen, förhoppningsvis klarat mig igenom det värsta och nu väntar ett nytt år.

God jul från mig!!!

lucka 23: mitt bästa julminne.

2011-12-23T11:33:00.003+01:00

Numera firar vi alltid julen på samma sätt: hemma hos mamma och pappa, med hela familjen och farmor. Nåt år har min storasyster haft med pojkvänner, mitt ex har dock aldrig varit med (vilket känns ganska skönt just nu).

Men när vi barn var små och mormor och morfar fortfarande fanns firade vi vartannat år hos dem i Blekinge. I skogen bodde dem, i en röd stuga högst upp i en backe. Mormor brukade alltid pynta med massor av tomtar, såna där stora läskiga porslinstomtar från mitten av 1900-talet tror jag. Minns att jag alltid tyckte att de där tomtarna var fula och läskiga, men nu har de sin charm.

Jularna var nästan mer idylliska hos mormor och morfar, där var oftare snö och så kom tomten från skogen när han klampade in i stugan. Utomhus luktade det gran och kallt. Särskilt minns jag en jul när jag kan ha varit fem eller sex år och jag fick min första bandspelare i julklapp. Den var vit med pastelliga rosa och mintgröna stora knappar. Plasten klickade när man tryckte igång den. Jag var så stolt över att ha fått en egen kassettbandspelare, kände mig så stor. Det var en bra julklapp. Och jag saknar jularna hos mormor och morfar.

Vissa jular kommer man ihåg, andra har bara flutit ihop med den stora mängden. Det här blir min 27:e jul. Och den ska bli bra, det har jag bestämt. Den ska bli ett fint minne att spara på, att tänka att fastän jag var så ledsen blev julen bra.

lucka 22: något jag är beroende av.

2011-12-22T22:05:00.001+01:00

Just nu är kaffe min största last. Tror att jag snittar fyra-fem koppar om dagen just nu, för att orka med jobbet. Och jag orkar nätt och jämt. Men tack för kaffet.

and if you don't love me let me go.

2011-12-22T08:29:00.003+01:00

Han ringde igår. Jag hade bett honom att se över vår gemensamma ekonomi så vi kunde bli kvitt, men jag hade inte bett honom att ringa. Jag visste att han var skyldig mig pengar, 400 tydligen, men jag tänkte sätt över det på mitt konto. Han tänkte komma till mig med kontanter. Hur mår du? frågade han. Vad ska man svara? Han undrade vad som händer i mitt liv ("Händer det nåt häftigt i ditt liv?" var den exakta frågan). Vad ska man svara? Det som händer i mitt liv är att jag försöker ta mig upp från botten, försöker att inte gråta var femte minut.

Jag svarade att jag är okej men du får inte komma hit. Jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Och han lät ledsen. Jag vet inte vad han vill, vet inte heller vad jag vill. Han har förstört allt. Och så vill han veta hur jag mår? Och så vill han berätta att han inte mår så bra, att han är stressad? Jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska kunna släppa honom när han verkar vilja att vi ska vara vänner. Det kommer bara leda till nåt ont ändå.

en månad.

2011-12-20T14:44:00.003+01:00

För en månad sen var jag i Stockholm. 20 november. För en månad sen var vi på konsert på kvällen och när vi körde hem bröt han ihop på hemvägen och sa att han inte orkade längre.

Och även om jag förstår det nu - även om jag vet att vi förmodligen inte hade funkat i längden ändå - kan det fortfarande göra så fruktansvärt ont. Idag har jag köpt alla mina julklappar och på bussen kom jag på vilket datum det var. Fick hålla tårarna inne tills jag kom in i lägenheten. Ibland känner jag mig så halv utan honom. Det är märkligt hur jag har klarat mig utan honom i 21 år innan vi träffades och så kan en månad ändå vara så jobbig. Ändå kan det kännas så tungt.

Jag försöker tänka att det var det bästa, det var lika bra att det hände nu och inte sen, nu när jag inte blivit alltför fäst vid hans liv. Försöker tänka på att det faktiskt går framåt även om det ibland känns som två steg framåt och ett tillbaka, jag blir starkare ändå. I natt drömde jag om honom och när jag vaknade var det okej. Now you're just somebody I used to know, liksom.

Men att man kan sitta ihop och sen falla isär så snabbt. Det skrämmer mig. Måste pussla ihop mig själv nu.

Och jag längtar tills det har gått ett halvår, längtar efter att bli lite mindre skör.

lucka 20: vad jag önskar mig i julklapp.

2011-12-20T10:26:00.002+01:00

Mest vill jag ha en fjällrävenryggsäck. Har velat ha en jättelänge och det skulle passa bra nu när jag åker tåg fram och tillbaka. Dessutom en bra jobbväska för när man ska släpa böcker.

Annars önskar jag mig inte särskilt mycket. Längtar mest till julen för umgänget med släkt och vänner och den goda maten. Nu åldrades jag plötsligt tjugo år men julklapparna känns inte lika viktiga längre (obs, man vill ju inte avskaffa dem helt!).

Men mest av allt vill jag ha ett bra humör och en bra självkänsla i julklapp, lagom till 2012. Det går åt rätt håll men det är långt kvar än.

lucka 19: om en vän som bor långt bort.

2011-12-19T20:58:00.003+01:00

Just nu bor de flesta av mina vänner relativt långt bort. De närmaste bor i Stockholm och det är ändå 20 mil. Så jag berättar om den som bor längst bort, det är min syster som bor i London.

Min syster är två år äldre än mig och egentligen är vi väldigt olika. Hon är extremt social, snackig och kontaktsökande. Jag är mer tveksam, håller mig kanske på min kant till att börja med och är lite försiktig. När min syster gick i högstadiet och började festa längtade jag efter detsamma, tänkte att det skulle hända mig också. Men jag festade aldrig på högstadiet, skaffade aldrig kompisar som hon. Min syster har alltid varit en sorts förebild, jag har velat ha det som hon har. Nu är vi mer jämlika på nåt sätt, som om åldersskillnaden jämnas ut när man blir äldre. Efter en viss ålder är två år ingen skillnad, och jag åker och hälsar på henne minst en gång om året. Längtar redan till nästa gång för det är alltid så roligt.

Jag uppskattar båda mina systrar så himla mycket och vi har en vänskap nu som vi inte hade när vi var yngre, då när det var mer rivalitet och jämförande. Nu vet vi att vi är olika och att det är okej, vi är vänner för livet ändå.

lucka 18: en plats jag vill besöka innan jag dör.

2011-12-18T16:55:00.002+01:00

Tills förra året skulle jag sagt, utan tvekan, San Francisco. Men nu har jag ju varit där - och fullkomligt ÄLSKAT staden (vill dit igen, snart!), så nu blir svaret ett annat:

Jag vill till Australien. Tur att rubriken inte säger om det med plats innebär stad eller land eller kontinent, för jag vill se så mycket som möjligt. När jag var liten var ett av mina favoritprogram Doktorn kan komma (ett annat var Huset fullt = utspelar sig i SF!) och jag tyckte alltid att landskapet verkade så häftigt. Det tycker jag fortfarande.

Nån gång när jag har råd och tid skulle jag vilja göra en ordentlig resa till Australien, en eller två månader kanske? Och verkligen hinna med, verkligen uppleva.

lucka 17: om en perfekt dag.

2011-12-17T16:21:00.002+01:00

Idag är ingen perfekt dag, långt ifrån. Idag är snöblandat regn, tre kilo tvätt och tårar som bränner av hemlängtan. Men därför är det skönt att fantisera om hur min perfekta dag skulle se ut:

Jag vaknar i sommarstugan, det är augusti och alldeles ljust ute fastän klockan bara är halv nio. Solen är skarp och man kan äta frukost på altanen och ta ett morgondopp i havet. Efter frukost åker jag och min mamma på storloppis och hittar en massa fint porslin. Vi åker tillbaka till stugan och äter potatissallad och lax till lunch. Sitter i solen i några timmar och läser en bra bok.

På seneftermiddagen åker jag till min lägenhet och byter om, går hem till nån kompis och äter middag och dricker vin på en innergård. Alla i gänget som bor på olika håll är samlade eftersom det är sommar. Vi går till en uteservering och sen går vi till en klubb och dansar till 60-talssoul. Alla är på bra danshumör och vi är ute tills de stänger. Kanske blir det ett nattdopp i havet också, det skulle nog den perfekta dagen bjuda på.

brytningen.

2011-12-17T10:46:00.002+01:00

Lördagen börjar med ett sms från där det står "hoppas att du är okej, jag tänker på dig". Och jag bestämmer att jag inte kan ha nån mer kontakt med honom just nu, jag orkar inte. Varje gång jag ser hans namn på displayen tåras mina ögon för jag vet att han inte ringer/smsar för att säga att han vill ha mig igen eller att det nånsin kan vara som förr. Jag vet ju egentligen- men min kropp skriker efter honom. Det är en fysisk längtan. Fast jag veeeeet att vi inte ska vara ihop. Det går inte.

Så jag skriver ett mejl till honom att jag orkar inte ha nån kontakt just nu, att han måste se över vår ekonomi och ställa ner min cykel i sitt förråd och att han ska hälsa sin familj. Och så hörs vi när jag flyttar, så hämtar jag mina sista saker då. När jag förhoppningsvis är ännu starkare och inte börjar gråta direkt av att se honom.

starkare.

2011-12-16T18:46:00.003+01:00

Det är märkligt. För tre veckor sen var jag så bräcklig. Låg i sängen och grät hela dagar och kvällar i streck när jag inte jobbade, och på jobbet var jag en zombie. Visste inte hur jag skulle klara mig vidare här i livet.

Men nu. Det känns som att jag klyschigt nog blir lite starkare för varje dag och kanske att jag nån gång i mars sådär kommer att vara mig själv igen. Fast en starkare version som har reparerat sitt krossade hjärta.

Idag tänker jag att det var nog lika bra att han gjorde slut, det hade troligen hänt inom en ganska snar framtid ändå. Vi hade det inte så bra, fastän jag försökte låtsas. Det gick på rätt håll, kanske, men jag mådde inte bra och han mådde inte bra heller. Jag låtsades en massa, kompromissade en massa tyckte att det var helt okej att kompromissa bort min vilja. Jag flyttade upp till en lägenhet han köpt åt oss, jag hade inte sett den. Jag låtsades att jag tyckte det var okej med städhjälp för att jag inte orkade säga ifrån, jag låtsades att jag inte alls ville laga mat utan tyckte det var helt okej med hämtmat tre-fyra gånger i veckan, jag låtsades att jag inte oroade mig för min ekonomi när vi skulle hitta på saker hela tiden. Jag låtsades att jag inte blev nervös över att han aldrig ville vara hemma, att det stressade honom att göra ingenting tillsammans med mig. Jag låtsades att det inte sårade mig att han gick och lade sig på soffan direkt om vi skulle vara hemma tillsammans ensamma.

Jag tror inte att det är bra i längden att man inte pratar mer om saker man tycker är fel. Då går det nog såhär till slut.

lucka 16: om hur jag var när jag var liten.

2011-12-16T16:22:00.003+01:00

När jag var liten var jag lillgammal. Jag älskade att läsa och skrev gärna egna berättelser och egna dikter som jag sparat i nån låda nånstans. Jag var jämt olyckligt kär för jag hade glasögon och dåligt självförtroende. Från att jag var fem och var dagiskär i Danny tills att jag träffade han som gjort slut trodde jag att jag skulle bli ensam kvar. Jag var ett ganska ensamt barn men hade ändå ganska många vänner, fast jag hade hemligheter för dem. Vågade nästan aldrig berätta för dem vem jag gillade för jag var rädd att de skulle skratta.

När jag var liten var jag klumpig och ramlade jämt och gick in i lyktstoplar ibland. Jag hade glasögon och lapp för ena ögat och hatade att gå till simhallen med skolan. Jag lekte aldrig i klätterställningar och liknande men spelade gärna fotboll och innebandy med killarna på rasterna.

Jag var ofta ledsen när jag var liten och oroade mig mycket. Var rädd för mördare och konstiga ljud och bomber och krig och spindlar och död. Mest av allt tror jag att jag var rädd att mina föräldrar skulle dö. Tänk att man jämt går omkring och är nervös och rädd, det önskar jag mest av allt att jag skulle slippa vara.

lucka 15: om en av mina favoritböcker.

2011-12-15T19:10:00.002+01:00

Herregud var ska man börja? Jag har så himla många favoritböcker. Till exempel den här är ju ett tips, en bok som fick mig att storgråta:

Sen ÄLSKAR jag Cloud Atlas av David Mitchell, Räddaren i nöden, The Great Gatsby, Hemingway's novellsamling Men Without Women, Alice Munros noveller etc. etc. Och ska man nämna nån svensk bok hamnar Aris Fioretos Den sista greken väldigt högt upp på listan men även klassiker som t.ex. Eyvind Johnsons mästerverk Romanen om Olof.

Det går ju inte att ha en favoritbok. Det är som att ha en favoriträtt, också helt omöjligt. Eller en favoritlåt.

nyårslöftet 2012:

2011-12-14T20:47:00.002+01:00

Sluta fulgråta en halvtimme per kväll. Vara glad på kvällarna. Tänk om det skulle kunna funka va. Och funkar det inte så kanske jag kan börja träna eller gå på stickkafé eller nåt annat skit så att jag slipper vara hemma på kvällarna och lyssna på den här låten:

Och ni vet folk som säger att de ser fram emot att vara singlar? Ut och festa, dejta, ta hand om sig själv etc. Gud vad jag önskar att jag vore där. Just nu är jag i stadiet att jag accepterat att vi inte kan vara ihop, men jag är inte nöjd med det. Jag är periodvis lite missnöjd med det och periodvis sjukt storgråtande missnöjd med att inte få vara med honom.

lucka 14: om ett fotografi som någon annan tagit på mig.

2011-12-14T19:07:00.003+01:00

Jag hatar att vara med på bild. Tycker alltid just då att jag ser för hemsk ut. Men en bild som jag tycker om är från när jag var sjutton, på en sommarfest nånstans. Jag har långt hår, förmodligen längre än jag nånsin haft förr eller senare, och jag står bredvid några kompisar mitt uppe i ett samtal och skrattar. Jag kommer ihåg den där festen. Det var då jag insåg att jag var förälskad i Tommy, en kompis kompis, och tyckte att jag var ful och tänkte att han inte ville ha mig. Sen hånglade vi ändå, men fortfarande intalade jag mig att jag var ful och att han aldrig skulle vilja ha nån som mig. Tänk så långt in det där dåliga självförtroende sitter, tänk så svårt det är att fatta att man är fin ändå. För min del krävdes det att jag skulle bli tillsammans med E för att jag skulle fatta att jag är nån som killar kan bli kära i. Det är en bra sak att ta med sig ur ett förhållande, ens eget värde. Även om jag är nere just nu vet jag att nån annan också kan bli kär i mig. Tids nog. Att jag kan bli älskad.

Och allt detta apropå ett nästan tio år gammalt fotografi som jag inte tänker visa, av anonymitetsskäl och av skälet att det bara finns på papper.

lucka 13: en favoritsak i mitt hem.

2011-12-13T20:51:00.003+01:00

Just nu har jag inte många saker i mitt "hem", men jag har sånt som betyder något för mig. Ärvda möbler och loppis med känsla. Min mest älskade ägodel är en lampa som alltid stått i vår sommarstuga. Undertill finns ett vred som skruvar upp ballerinan så att hon dansar till en melodi. En del kanske tycker att det är en något töntig lampa, men den är det finaste jag har. Den får mig att tänka på min morfar som fick lampan av en holländsk affärsbekant på 60-talet, som en present. Troligen har det varit någon glittrande vätska i flaskan som avdunstat, kanske whiskey. Jag kommer inte ihåg. Den får mig att längta till sommarstugan vid havet.

måndagens bästa.

2011-12-12T21:41:00.003+01:00

Pratade med min mamma i telefon i nästan en halvtimme, vi pratar sällan så länge annars. Fina mamma. Jag tror verkligen att hon oroar sig för mig nu, tänker på mig när jag är dumpad 45 mil bort i en stad jag inte har nån relation till. Sa att om jag behöver hjälp med julklappsköp, om det är stressigt kan hon hjälpa. Gulligt men jag klarar mig, sa jag, och menade verkligen det. Jag ska nog klara mig igenom det här också.

Min fina mamma och jag ska kanske åka på semester tillsammans i januari. En vecka bort nånstans där det är soligt, och åh. Längtar.

Och en liten pojke på jobbet som ville läsa om andar, bara böcker om andar. För han hade sett två stycken igår. Gulle han.

lucka 12: någon jag saknar.

2011-12-12T11:46:00.005+01:00

(Egentligen kunde jag lika gärna skriva om mannen här, men jag orkar inte. Orkar inte jämt och ständigt tänka på att jag saknar saknar saknar så mycket att det gör ont varje gång jag tänker på att inte somna bredvid honom.)

Så det blir om min fina fina katt, inspirerad av Den där Jenny. När jag var typ åtta skaffade min familj en katt. Svart och vit, supersöt. Eftersom vi alla trodde att det var en hane blev vi alla förvånade när katten som döptes efter en 90-talsprogramledare från Göteborg visade sig vara dräktig. Och vips fick hon ungar på köksgolvet. Mamma och pappa bestämde att vi skulle behålla en kattunge, trots att jag och mina systrar helst ville ha dem allihop. Men sex katter i ett hus var för mycket, tyckte mamma och pappa. Så vi behöll den som var mest vit, i alla fall var det den som pappa tyckte var mest vit. Slumpen gjorde att vi behöll världens snällaste katt.

Och den här lilla söta svart-vita katten fick ett könsneutralt namn. Han fick stå ut med mycket som familjekatt, mycket mer än vad hans mamma tolererade. Katten fick åka dockvagn och ha en mantel på sig och han sov i min säng nästan varje kväll. Ibland använde jag honom som gosedjur, då sov han under täcket fasthållen av mig. Det gillade han i några timmar men sen kom pappa och plockade ner honom för natten (det var han nog också ganska nöjd med).

Jag tror att katten präglades på mig, på nåt märkligt sätt. För han ville alltid vara där jag var, han var min lilla älskling. Och när han dog för tre år sen var jag så ledsen att jag inte visste var jag skulle ta vägen. 16 år gammal blev han, skruttig och luggsliten och mot slutet kunde han inte tvätta sig själv. Mamma och pappa tog det rätta beslutet att avliva honom när han slutade äta och inte alls kunde ta hand om sig själv, bara kunde sova. Men fy vad jag saknar världens finaste katt fortfarande.

lucka 11: mina framtidsdrömmar.

2011-12-11T22:08:00.002+01:00

Så passande. Jag har tänkt mycket på det på sistone, hur jag vill att framtiden ska bli.

Jag vill bo i Skåne, helt klart. Älskar Skåne. Kan tänka mig att bo lite lantligt bara det är nära till stan. Vill ha liten trädgård och två katter. Vill ha en man som är snäll och rolig och som inte får mig att kompromissa bort mig själv. Han får gärna vara bra på att laga mat och gilla att pyssla. Och så ska han älska mig kompromisslöst. Ibland tänker jag att jag och han som precis gjort slut kan hitta tillbaka till varandra, men i så fall måste det vara på lika villkor. I så fall får han flytta. Men jag tror inte riktigt på det, det är bara en tröst just nu. Jag vill ha barn, kanske två men inte fler. Jag vill vara en mamma som jämt uppmuntrar och peppar sina barn att försöka olika saker, jag vill läsa högt varje kväll så länge de tycker det är kul. Jag vill ha kärlek.

Jag vill jobba med det jag gör nu, men lite annorlunda. Vill INTE jobba i en skola. Vill bli bättre på att sticka och så skulle jag vilja börja rida. Och så vill jag fortsätta ha mina fina fina vänner som har varit alldeles fantastiska den senaste tiden.

lucka 9 & 10: en favoritlåt och i min väska.

2011-12-10T14:56:00.001+01:00

Death cab for cutie - soul meets body. Alltid bra, när som helst. Alltid igenkänningen. There are roads left in both of our shoes. Den är bitterljuv utan att få mig att gråta, bra just nu.

I min väska: plånbok iPhone två tre uppsättningar nycklar pass läppcerat och var fan är näsdukarna när man behöver dem på bussen. Dubbla busskort, dubbla allt.

Vadå helg.

2011-12-10T07:51:00.001+01:00

Ligger i sängen hemma hos mamma och pappa. Har orkat gå upp och duscha. Ska snart åka gå till bussen.

Är helt rödgråten, sovit fyra timmar. Har tänkt på honom, drömt om honom. Är både arg och ledsen för att han gjort det här mot mig, gjort mig till ett vrak. Vill bara höra hans röst.

Han dumpade mig efter en konsert, en resa som jag fått i födelsedagspresent flera månader tidigare. Dagens misslyckande.

orken.

2011-12-09T15:45:00.003+01:00

Min ork är helt försvunnen, jag vill bara sova hela tiden. Blir så jävla ledsen bara jag tänker på honom och ibland kan jag inte tänka på annat. Vet inte hur jag ska komma över honom och varje gång jag tänker på att han kommer att skaffa en annan tjej blir jag som tokig av svartsjuka. Och det är inte riktigt klokt egentligen, att man kan vara så bunden till nån annan att man inte klarar av att bryta. Det borde inte vara såhär svårt, borde acceptera att det inte kommer att bli vi. Men nånstans tror jag fortfarande att vi kommer att klara av det, komma ut på andra sidan och bli tillsammans igen. Fast jag inte vet om jag skulle orka. Orka det ena eller det andra, orkar knappt gå ur sängen vissa dagar. Och jag hoppas verkligen att det blir enklare snart.

lucka 8: ett av mina favoritplagg.

2011-12-08T13:46:00.005+01:00

Här önskar jag att jag kunde dra till med något tjusigt och speciellt, som en bröllopsklänning eller nåt. Men mitt favoritplagg just nu är en kofta som använts så flitigt i höst att den börjar bli noppig. På mitt jobb är det kallt jämt, särskilt på kontoret och i lunchrummet. Den enda gången man inte fryser är när man stressar och springer fram och tillbaka. Så en kofta är min räddning, svart och tjock och utan knappar. Enkel att ta på när man fryser, enkel att ta av när man blir för varm. En räddare i nöden helt enkelt, som dessutom var billig eftersom erbjudandet ta 2 betala för 1 gällde just när jag köpte den.

Säger mycket om mitt liv just nu, kofttillvaron.

lucka 7: ett av mina favoritfotografier.

2011-12-07T21:12:00.003+01:00

För att det påminner mig om hur det var att vara nitton och tycka att allt morrissey skrivit stämde in så himla bra på mitt liv och hur han hade nästan gudastatus.

lucka 6: bloggarna jag läser.

2011-12-06T10:54:00.003+01:00

Jag läser bloggar som skrivs av folk jag skulle vilja vara vän med. Alla i min länklista verkar vara vettiga ärliga härliga smarta snygga och jag beundrar deras sätt att uttrycka sig. Nåt av det bästa med bloggar är enligt mig att man kan tycka att man känner personerna som står bakom dem, fastän de kanske är anonyma och man inte ens vet ett förnamn. Det tycker jag är fint.

Jag läser en massa modebloggar och inredningsbloggar för inspiration också, men det är en helt annan sorts läsning. Mer titta på bilder än ta till sig ord och känna igen sig.

jag är namnet som du har på armen.

2011-12-05T20:41:00.002+01:00

Sitter på golvet i mitt nya rum, omringad av flyttkartonger. Äter hallonsorbet och lyssnar på Veronica Maggio, klappar katten och tittar på de ljusa tapeterna med fjärilsmönster. Det skulle bli deras barnrum, nu är det mitt depprum. Pratade med honom för en timme sen, han sa att det känns tomt utan mig, well hur tror du att jag känner? Mest känns det konstigt, faktiskt. Overkligt.

Livet alltså. Tur att man inte vet i förväg hur det ska bli.

lucka 5: den jag var för ett år sen.

2011-12-05T11:38:00.003+01:00

(ja, jag gör det här lite som jag vill. Hoppar lucka fyra för jag orkar inte skriva i efterhand)

För ett år sen var jag drygt 25 år och jag bodde i min fina lägenhet. Hade nyss varit i USA med min stora kärlek och hade köpt nästan alla julklappar redan.

För ett år sen hade jag uppsatsångest och såg fram emot att bli klar med min examen och funderade på om jag eller min pojkvän skulle flytta, funderade mycket på hur det skulle vara att bo ihop. För ett år sen visste jag ingenting om det här, och tur är ju det. För visste man nåt skulle man ju aldrig våga misslyckas.

lucka 3: min bästa vän.

2011-12-03T12:48:00.005+01:00

Jag har lite svårt för det här med bästisar. När jag gick på lågstadiet delade Linda och jag på ett bästishalsband. Ni vet, jag hade ena halvan av ett hjärta och hon hade den andra. L var envis som få, minns när vi spelade kula på heltäckningsmattan i hennes vardagsrum och hon blev jättesur om hon inte vann. Vi hade roligt tillsammans men hu vad ledsen jag blev när jag såg att hon en dag hade tagit av sig sin hjärthalva. Och alla visste om det, att vi inte var bästisar längre. Att Linda istället var bästis med Malin.

Och några år senare blev jag kallad för svans, på ett mellanstadiedisco. På högstadiet var jag bästis med R, som sen blev allierad med A och frös ut mig i nian. Nu är vi vänner igen, jag och R, men det tog hårt att inte kunna lita på sin bästa vän, inte veta vad hon sa när de skrattade när jag gick förbi.

I trean på gymnasiet blev A min bästa vän. Vi gick på konserter och pratade om allt, och fortfarande idag är hon en av mina närmaste vänner, fastän vi inte bor i samma stad. Vi brukar prata i telefon men nu har vi knappt pratat sen det tog slut med min pojkvän. Och det är jag ledsen över, att jag inte har orkat ringa henne och gråta, och att hon inte har ringt mig mer och frågat hur jag mår. Istället är det ett annat A som visat sig vara ett enormt stöd. Det andra A:et som jag bodde i England med, som jag läst litteraturvetenskap med och som jag festat med i all oändlighet. Hon som delar mitt yrkesval och som också har ett distansförhållande, hon som är den starkaste feminist jag vet, som aldrig tar nån skit. Mina bästa vänner idag är få, men jag litar på dem som inga andra och jag vet att de finns här för mig när jag behöver dem.

lucka 1 och 2.

2011-12-02T20:36:00.003+01:00

1) Berätta om dig själv & 2) berätta om staden du bor i:

Jag har ett av Sveriges vanligaste flicknamn just nu. Topp tre, alltså. När jag var liten var det inte alls vanligt, jag visste ingen annan som hette som jag. Förutom min pappas mormor som jag nästan aldrig träffat. När jag var två-tre år var jag på zoo med pappa och syrran och när jag kom hem skelade jag. Har haft glasögon sen dess men idag har jag oftast linser. Jag var en pluggis genom hela min skoltid, har alltid gillat att lära mig saker. Men nu är jag färdigutbildad och jobbar med nåt som jag tycker är kul och givande, när jag inte blir retad för min skånska. Jag gråter lätt och vet just nu inte vart jag ska ta vägen. Livet är turbulent och jag är trött. Ofta önskar jag att jag vore mer kreativ och spontan. Ibland tänker jag att jag ska förändra mig själv helt, men kommer aldrig så långt.

På söndag bor jag i en mellansvensk stad i öster. Just idag bor jag på en soffa hos en kollega med en svart långhårig katt. Men på pappret är jag fortfarande sambo fyra mil bort, i lägenheten där min första kärlek gjorde slut för drygt en vecka sen. Staden jag är i nu har en domkyrka och en å eller kanal, jag har inte lärt mig vilket än. Det är en platt stad med många torg och jag hittar nästan ingenstans. På söndag flyttar jag utanför stan, till en stor lägenhet med en tjej och två katter. Jag känner ingenting för den här stan, mer än lättnad över att ha nånstans att bo som inte är i den andra stan där mitt ex bor. Lättnad över att slippa gå på hans gator men rädsla för att vara ensam.

julkalendern 2011.

2011-12-02T20:34:00.002+01:00

Jag hoppar på julkalendern som bland andra Miss Baglady också håller på med just nu. Tidsfördriv. En rubrik per dag:

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Strax kommer lucka ett och lucka två i en komprimerad version.

men jag vet allt om dig, för du har varit min.

2011-12-01T17:20:00.004+01:00

Jag pratar i telefon med honom för första gången på en vecka och jag vill höra att han är ledsen. Vill av nån anledning att han ska vara mer ledsen än jag är, tror av okänd anledning att det skulle känns bra. Varför? Inte vet jag.

Jag vill att han ska ångra sig och så ska jag säga att det är för sent. Att han minsann får stå för sina ord. Ibland tänker jag att han ska säga att han ångrar allt han sagt och gjort och att han vill att jag ska flytta tillbaka, ibland tänker jag att det är precis vad jag vill. Sova tätt intill honom igen. Men det kan aldrig bli detsamma. Vi kommer alltid att ha orden mellan oss som en mur, tror jag.

en vecka senare.

2011-12-01T08:39:00.004+01:00

Imorgon är det en vecka sen jag tog min stora resväska och flyttade ut. Efter helgen har jag bott i en kollegas lägenhet, passat hennes katt och gråtit på hennes soffa. Men jag har klarat mig själv. Igår grät jag inte alls, inte en enda tår. (I tisdags grät jag jättemycket, hela förmiddagen.) Jag vet att jag kan ta hand om mig själv.

Nu har jag skaffat mig ett nytt boende, där jag ska flytta in på söndag eller måndag. Ska vara inneboende hos en tjej i hennes f.d sambo-lägenhet, där hon bor med två katter. Det är lite utanför stan men allt ingår i hyran och jag hoppas jag kan trivas där några månader. Tanken är så att jag ska bo där men åka ner till Skåne mycket. Starta om mitt liv, för att uttrycka det dramatiskt.

Idag känns det okej. Man får hålla fast vid det, att just idag känns det som att jag kommer klara det här. Jag kan bryta upp och gå vidare utan att falla sönder helt. Kanske, för att vara klyschig, kan jag till och med bli starkare av det. Av att veta att jag klarar att ta hand om mig själv igen.

plötsligt nyss:

2011-11-29T12:52:00.005+01:00

Ilskan över att han lämnat mig såhär. Plötsligt nyss när jag var ute på promenad kom den. Jag blev så arg. Att jag har flyttat upp för kärleken och så orkar han inte mer än några månader. Att jag gjort mitt bästa för att hitta min tillvaro här, att jag fortfarande kämpar med det, att jag ju hade bestämt mig för att det jobbiga skulle vända. Och så blir det såhär.

På nåt sätt känns det bättre att vara arg än ledsen. Nu har jag åtminstone lite energi. Jag vill egentligen inte vara arg på honom men jag fattar bara inte hur han hade tänkt sig det här. Hur han hade tänkt att det här skulle vara en bra lösning för oss båda.

och ps. ja, jag ältar. Det kommer jag nog att göra ett tag till.

projektet.

2011-11-29T11:23:00.002+01:00

Jag orkar inte vara så ledsen längre. Igår kom jag till lägenheten jag ska bo i fram tills lördag och allt kändes så hopplöst grått. Förutom mitt kattsällskap. Jag tittade på the Social Network och så skickade jag ett sms till honom att jag saknar honom. Vet inte om det var bra eller dåligt. Jag fick tillbaka ett "jag saknar dig också, men det vet du redan". Vet inte om det var bra eller dåligt.

Och jag måste ta tag i mig själv. Jag är 26 år, har ett jobb jag verkligen gillar och världens finaste vänner som säger uppmuntrande ord till mig. Kanske är det bara så att mitt liv ska vara på ett annat sätt, utan honom. Kanske har jag vetat ett tag att det är så men inte vågat acceptera det. Kanske är det dags för en nystart utan honom. Men. Att starta om utan nån man tänkt på varje dag de senaste fyra åren, var börjar man? När börjar det bli okej?

första advent.

2011-11-27T09:52:00.003+01:00

Jag ligger i sängen i gästrummet hemma hos mina föräldrar och längtar inte tillbaka norrut. Vill stanna här i söder.

Nästa vecka ska jag vara kattvakt hos en kollega i stan där jag jobbar. Nästa vecka ska jag också träffa en tjej som jag kanske ska bo med i några månader. Om jag ska flytta behöver jag hämta mer saker i lägenheten nästa vecka, det slipper jag helst. Nästa helg måste jag kanske sova i mitt ex (åh konstigheten i att skriva så) lägenhet på helgen om jag inte har nånstans att bo, det vill jag inte.

Jag längtar efter annat. Längtar efter att tiden ska gå och våren ska vara här. Längtar efter min egen lägenhet och ett nytt jobb i Skåne och mina vänner nära till hands.

forever doesn't live here anymore.

2011-11-26T16:07:00.003+01:00

Jag försöker vara stark. Har gråtit måndag tisdag onsdag torsdag men nu orkar jag inte mycket mer. Försöker intala mig att det blir bra, bara jag kan vara stark och inte ringa honom. Inte skicka sms och fråga hur han mår, inte tänka på att jag måste hem till lägenheten och hämta mina saker.

Mina saker i hans lägenhet som han köpt till oss. Och allt som inte funkade. Det gör ont när man tänker på det och när jag inte tänker på det skaver det ändå. Allt vi inte kommer att göra tillsammans. Att vi inte kommer att fira nyår ihop, eller åka på fler semestrar. Att han säger att han inte orkar bli kär igen, att det är för jobbigt. Att han säger att det är inte mitt fel, att han älskar mig ändå och att jag älskar honom fast jag fattar att det inte kommer att gå. Det kommer inte bli vi två till sist.

Allt man inte ska tänka på för att det gör för jävla ont.

ensamheten.

2011-11-23T20:07:00.004+01:00

Jag gör mitt bästa för att inte känna mig miserabel. Vet inte hur jag blev såhär ensam, hur det gick till. På nåt sätt har jag isolerat mig och tänkt att för att träffa nya vänner här måste jag sluta tänka på mina gamla vänner? Men det känns som helt fel sätt.

Seriöst har jag aldrig varit så tyst i hela mitt liv som jag varit de senaste månaderna. Och så mycket väntan. Jag förstår vad han menar nu. Det är inte bra för oss. Men fan. Jag vet ändå inte vad jag skulle göra om jag kunna åka tillbaka i tiden. Skulle jag flytta hit? Ja, jo. Men mer? Inte vet jag. Skulle älska honom mer kravlöst, på nåt omöjligt jävla sätt. Försöka satsa mer på mig själv och mindre på oss.

Det måste jag ändå göra nu, ju.

ps. Förresten var det en gulletonåringtjej på jobbet idag som sa att jag ser ut som Veronica Maggio. Det är inte sant, men snällt ändå. ds.

you are always on my mind.

2011-11-23T09:11:00.003+01:00

Vi tröstar varandra. Jag vet att det inte är bra men vi gör det ändå. Det är så jävla svårt att vara i samma lägenhet som honom och somna i samma dubbelsäng och bara lyssna när han gråter. För han gråter också och han säger att han älskar mig fortfarande, han är fortfarande kär och han har inte tröttnat på mig. Och även om jag vet att det är slut känns det skönt att höra. Att det bara inte funkade, att det inte var mig det var fel på. Eller jag vet inte. Vet inte om det hade kunnat funka längre om vi kämpat lite till. Igår kändes det så, idag vet jag inte. Kanske är det bästa för mig att flytta så snart som möjligt, måste bara hitta nån annanstans att bo.

Men det känns så svårt att vi ska bryta helt, tror egentligen inte att nån av oss vill det. Att inte få träffa honom igen. Att det ska sluta såhär.

helvetesveckan.

2011-11-22T12:25:00.004+01:00

Idag går jag inte ur sängen. Idag äter jag inte heller. Jag orkar inte.

Vi har gjort slut. Tydligen var det inte värt mer än så. Jag kan inte fatta att nästan fyra år inte kan vara värda mer.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte var jag ska bo. Känner ingen som inte känner honom. Är så ledsen att jag går sönder. Vet inte om han kommer hem ikväll. Vi behöver prata mer, jag måste få klarhet. Hur fan kan det gå så snabbt att kasta bort fyra år?

Ledsamheten alltså. Den går inte av för hackor.

måndagskänslan.

2011-11-21T08:24:00.003+01:00

Måndagskänslan den här veckan är tårar bakom ögonlocken och orkar knappt gå ur sängen.

Han grät igår. Vi hade varit på konsert och åkte bil hem och så stängde han av musiken och det kändes inte bra. Och så pratade vi faktiskt. Han tror inte att vi klarar det här, sa att vi hade det bättre på distans. Hur kan kärlek vara bättre på distans? Det tycker inte jag. Även om vi har det tufft just nu så tycker jag att jag har gjort rätt som flyttat hit. Det verkar inte han tycka. Han grät jättemycket och jag trodde att han skulle köra av vägen.

Och jag har sovit ca två timmar i natt. Innan vi somnade låg han tätt intill och grät in i min nacke.
Jag vill inte släppa taget redan. Vill inte att vi redan ska ha gett upp. Han säger att han inte vet om det är värt det. Men jag har ändå flyttat 45 mil för kärlek, det måste väl vara värt nåt mer?

Nu måste jag till jobbet. Känns sådär. Men känns ännu jobbigare att träffa honom ikväll.

we're ten thousand miles apart.

2011-11-18T22:44:00.003+01:00

Han har gått ut för att dricka öl med vänner. Jag är hemma. Idol och ett glas vin och det är tur att jag ska till huvudstan imorgon för jag behöver verkligen träffa mina vänner nu. Mycket.

Och det är det med är identifiera sig med annat. Just nu identifierar jag mig med sånt som är sorgligt. Det är bara så fel, men ändå. Kanske är det hösten? Kanske kommer jag skratta åt mitt svårmod om några månader?

Det är upp till oss båda, det vet jag. Han tycker säkert att jag gör minst lika mycket fel, tror inte att han tycker att vi har bra nu i alla fall. Förhoppningsvis hoppas han också att det är en svacka. Kanske ser han mindre dramatiskt på det hela än jag, kanske inte. Att det ska vara svårt att känna efter vad man känner, vad man vill. Hur man vill leva sitt liv och hur man kan komma dit.

Hej fredagssvårmodet, tur att det är lördag snart.

en otursdag?

2011-11-17T17:38:00.006+01:00

Jag snubblar. Ska hinna med bussen och så trampar jag snett. Benen viker sig under mig och jag tar emot med händerna. Skrapar knät och slår hål på strumpbyxorna. Smutsiga handflator. Och jag är precis på väg till nåt viktigt, till en skola för att prata läsning. Med hål på strumpbyxorna.

Men det går helt okej ändå. Är mindre nervös än jag trodde jag skulle vara, har nästan förberett mig för mycket. Dock inte förberett mig på suckande mellanstadiekids som hellre vill vara nån annanstans. Alla kan inte gilla allt.

Sitter i den tomma jympasalen efter att alla gått, efter att jag plockat undan mattorna de satt på och gjort snyggt. Sitter på en sån där ful smal bänk som man ibland tvingades hoppa jämfota upp och ner på. Och jag tänker att han är nog inte kär i mig längre. Han har nog tröttnat. För han frågar knappt hur jag haft det, berättar knappt hur hans dag varit. Vi pratar inte så mycket just nu. Och han kom hem klockan tre i natt och jag blev avundsjuk som vanligt.

Tänker att jag vet inte hur mycket jag klarar mer.

Så går jag från skolan och en lillkille i åttaårsåldern ropar hejdå efter mig. "Tack så mycket!!" ropar han, "det var jätteroligt!!!!". Då blir jag varm om hjärtat lite grann. Så fint. Tack själv.

tisdag igen.

2011-11-15T18:46:00.002+01:00

Det känns som att det är tisdag jämt. Men jag börjar göra tisdag till en bra dag nu, tänker att tisdagar är mina. Antingen är jag ledig eller så jobbar jag halvdag, som de senaste veckorna. Och idag var det halvdag. Finfint. Efter jobb har jag varit och simmat. Simmat som en tok tills jag blev alldeles trött i armar och benen skakiga. Och det är skönt att bara slippa tänka en stund, för på nåt sätt släpper allt när jag är i simhallen. Tänker varken på jobb eller relationer.

Nu, lasagne i ugnen. Vet inte var min karl är men kommer han hem så räcker det till honom också. Som en parentes. Vet inte var vi är egentligen just nu. Nånstans på villovägar, tror jag. Hoppas att vi hittar tillbaka.

min pappa.

2011-11-13T19:53:00.003+01:00

Min familj har aldrig firat varken mors eller fars dag men jag tänker lite extra på min fina pappa och saknar honom extra idag.

Min pappa är en rättvis och ordentlig man. Han gillar rutiner i vardagen och var sak har sin plats. Han gillar inte när mamma är bortrest och han tycker nog att det är jobbigt ibland att inga barn bor hemma. Min pappa är en datornörd och han lagar världens godaste mat. Även om det är en middag på rester.

Min pappa är en livsnjutare av rang. Han älskar att läsa och lyssna på musik, gärna opera eller gubbrock, och han gör detta så ofta han kan. Han äter frukost i morgonrock framför teven ibland.

Min pappa älskar fotboll och har lärt mig detsamma. Långa lördagar framför teven, två-tre matcher i rad och en skål med popcorn. Då är man ganska tyst tills halvtid, pratar inte om onödiga saker. Eller en match på stadion och livliga diskussion om vem de borde byta in och varför de alltid släpper in mål på hörnor.

Min pappa är inte snål med att säga att han älskar en. Favoritdotter, brukar han kalla oss alla tre. Älsklingsdotter ibland. Och han finns alltid där. När jag var 20 och olyckligt kär hämtade han mig när jag rödgråten och alldeles för full för att åka buss. Min pappa är helt enkelt den bästa pappan jag vet. Skulle aldrig byta ut honom.

...

2011-11-12T12:09:00.003+01:00

Efter några öl för mycket bröt jag ihop när vi kom hem i natt. Och på nåt sätt var det skönt att få ur mig allt. Känner mig ibland otacksam och gnällig och tjurig men samtidigt känner jag att jag måste våga berätta hur jag känner här. Hur jag känner mig så liten och ensam och utelämnad till min pojkvän. Att jag är avundsjuk på hans sociala liv, att vi lever i hans tillvaro mycket mer än min.

Fast jag vet att jag ger honom dåligt samvete tycker jag att han måste få veta. Att det finns dagar då jag bara vill ge upp och åka hem till min trygga lägenhet igen. Att jag ibland inte är gjord för dessa dar. Och de dagarna man bara vill ligga under täcket. Inte orkar se sig själv i spegeln för man är en mes. En som inte kan skapa nya relationer, en som är för feg för att våga nå ut till folk.

Och det är inte den jag vill vara. Det är den jag ständigt kämpar för att inte vara. Varje dag.

sånt man är nervös för.

2011-11-08T18:02:00.003+01:00

Har tagit med mig jobbet hem, fast jag trodde att jag inte skulle behöva det i nån större utsträckning. Men jag får inte mycket gjort på kontoret, i det ständiga stimmet utifrån kan jag inte fokusera på en sak i taget. Resulterar i fem fönster öppna samtidigt, lite jobb här och lite där.

Men lite nervös. Nästa vecka ska jag prata om nyutgivna böcker för en hel skola. En HEL låg- och mellanstadieskola. I en jympasal. Försöker att inte tänka på hur många skolbarn som kan rymmas i en jympasal. Försöker att inte tänka på att jag känner mig som nån hurtfrisk tv-person från åttiotalet när jag försöker kommunicera med barn under 12. Håhåjajaj. Det löser sig. Och jag har ju hela helgen på mig att plöja böcker.

mitt jobb.

2011-11-07T09:11:00.001+01:00

Vet ni, det bästa med mitt jobb är att jag får sovmorgon på måndagar. Varje vecka. Den lyxen!

Så även om det är mycket att göra och även om jag ibland tror att jag tagit vatten över huvudet, så är det världens bästa jobb. Inte bara för att man får sovmorgon på måndagar, men till viss del.

little confusions.

2011-11-05T15:58:00.004+01:00

Just vet jag varken ut eller in. Ena dagen trivs jag här, andra dagen vantrivs jag så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Ibland tycker jag inte att det är tillräckligt att jag har min pojkvän här, ibland tycker jag inte att han är tillräcklig. Och jag vet att han ibland tycker att det är jobbigt att ha mig här, att han kan få dåligt samvete och känna att han måste underhålla mig och att han inte har nog med frihet. Men jag ger honom frihet. Jag vet att jag kan klara mig ensam för det mesta. Men jag vet också att jag måste skaffa mig nån hobby här, nåt att göra efter jobbet och helst på helger.

Jag funderar på att börja rida. Mest för att jag älskar lukten av stall och för att jag tycker att hästar är så fina. Och för att jag tycker att allt som har med gymträning att göra verkar skittråkigt. Eller så ska jag gå och simma oftare men det är ju inte så socialt. Eller så kan jag bli kompis med nån från jobbet, det finns två eller tre jag skulle vilja hänga med, men de bor ju i en annan stad. Eller så vet jag inte. Bokcirkel? Jag vill ju bara träffa människor för att känna mig mer som hemma här, för att sakna Skåne mindre.

För det mesta vet jag inte alls hur det ska bli. Kanske är jag inte kvar här om ett år, kanske ger jag upp, eller kanske stannar jag om det blir bättre. Om jag kan göra det bättre.

torsdagstrött.

2011-11-03T18:34:00.003+01:00

Idag har varit en tröttdag. Himlen har varit gråvit och jag frusen. Halvdagsseminarium på jobb, sagostund på eftermiddagen. Och man sätter på sig ett leende och hoppas att ögonen inte avslöjar hur trött man är. Ler och förvränger rösten för att låta glad rädd ledsen arg förvånad. Värms i magen av barnen ändå. Kommer ihåg när man själv var så liten innan man kunde läsa och högläsning var det bästa.

Tror att jag behöver en dos helg. Och kanske en bit choklad eller ett glas vin eller en kram eller två.

måndagsjobb.

2011-10-31T21:21:00.003+01:00

Från och med idag är det jag som är ansvarig på jobbet. I alla fall för ena halvan, för andra halvan är en annan tjej ansvarig. Så vi är två ansvariga damer. Och jag är pepp, men det är så mycket jag inte vet. Så mycket som ska kollas upp och skrivas ner, halva mitt skrivbord är fyllt med post-its. Men jag tänker att om jag tar det en post-it i taget så ska det nog gå bra. I sinom tid. Men det är så mycket man vill göra rätt! Och nu. Inte om tre månader.

Nog skulle det behöva vara ett heltidsjobb egentligen men nu är det 75% och då får man ta med sig en del jobb hem i början. Det där med att varva ner alltså, det har jag lite svårt för. Måste lära mig att när man kommer hem är jobbet slut. Då ska man inte tänka på hur många småbarn som får plats i en lokal och hur många man kan säga nej till och hur många frågor man kan ställa utan att verka ängslig. Och sånt man tänker på som nyanställd nyutexaminerad nyfiken.

en bit av mig fattas.

2011-10-30T13:37:00.004+01:00

Mina två senaste utlästa böcker. En bit av mig fattas, av David Levithan. Klassad som ungdomsbok, men det vet vi ju alla att bra ungdomsböcker kan vem som helst läsa. Handlar om tre 17-18-åringar i New York, september 2001. De är i samma övre tonår som jag var då. Och man får en så bra inblick av boken hur det var, då i New York i september 2001. Hur man kan ha reagerat, hur mångas liv som förändrades helt upp och ner. Det är en bok helst ska läsas långsamt, helst ska man ta in allt. Fin utan att vara sentimental.

Och så Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Så jobbig att läsa, så mycket familjeångest. Jag ville lägga boken ifrån mig flera gånger, kände att jag orkar inte med detta. Men ville ändå veta hur det skulle gå för Anna och Mats, står trots allt i kö för uppföljaren på bibblan. Nästan varenda ord i boken var jobbigt och fyllt av bubblande ilska och frustration över hur det kan vara att vara förälder, gift och med pengaångest och allt det där som man inte själv alltid tänkte på när man var på utlandssemester med familjen. Fast jag vet att jag när jag var i 12-årsåldern började tänka på att saker och ting var dyra. Dyr tradition att stanna på samma rastplats i Tyskland och luncha och äta Häägen-Das-glass. Och jag började att välja det billigare på menyn. Det där med föräldrar alltså. Saknar mina så mycket vissa dagar att jag har ont i magen.

must have been dreaming.

2011-10-29T14:18:00.002+02:00

En krispig höstdag och jag har varit på loppis. Samtalade med en fin tant om hur man kan använda gamla omaka kaffekoppar, hon hade dekorerat sina med taklökar i. Det var två Berså och jag ångrar nästan att jag inte köpte dem. Men de hade inga fat och jag behöver inte fler koppar än de ca 35 st jag redan har utspridda på olika platser i landet. Letade efter vinglas tills jag kom på att jag ärvt världens finaste med sirligt mönster av min mormor. De står i Blekinge och väntar på mig. I sommarstugan vid havet.

Och jag skulle vilja ha loppissällskap. Skulle vilja ha lördagssällskap när min pojkvän är iväg och gör annat och jag vill gå på konstutställningar och dricka cappucino och vara fri. Det saknar jag. Känner mig instängd här ibland. Men om ca tre veckor ska jag hem till Skåne och träffa mina föräldrar en sväng, det längtar jag till. Ibland har jag hemlängtan fast jag inte vet vad det egentligen är jag längtar efter eller vart.

working class jacket.

2011-10-27T19:39:00.003+02:00

Jag gillar jobbet. Hittills. Nästa vecka är jag på egna ben, utan stödhjulet i form av ordinarie ansvarig som jag haft denna vecka. Spännande! Dock har jag en kollega. Det är bra det.

Jag gillar att jag har ansvar. Ansvar att planera verksamheten, ansvar för budget och del av lokal och ansvar för att saker och ting blir bra. Det känns bra för ett första riktiga jobb. Efter det här tror jag att jag kan gå vidare med stolthet, säga att jag klarat av nåt bra.

Och ikväll har jag varit och simmat för att koppla bort. Har inte sovit så bra den här veckan, mest tänkt på jobbet och att passa tågtider och dylikt. Behövde ta hand om mig själv ikväll.

ny vecka, nytt jobb.

2011-10-24T10:55:00.003+02:00

Idag om några timmar börjar jag på mitt nya jobb, där jag ska vara i ett halvår. Börjar med en kort dag, går på annat schema den här veckan eftersom jag jobbar tillsammans med tjejen jag ska vikariera för. Därav den lediga förmiddagen.

Är smått nervös. Tänk om jag inte trivs? Eller om jag inte fixar jobbet? Men jag intalar mig att det är positivt att vara nervös, att det visar att man vill göra ett bra jobb. Och jag vill trivas, ska göra mitt allra bästa för att trivas faktiskt. Ett halvår är för lång tid för att inte trivas.

Och nu börjar min prövoperiod också. Har gett mig ett halvår till att trivas i den här stan, med det här livet. Och om jag fortfarande inte trivs när vikariatet börjar närma sig sitt slut, måste jag kanske omprioritera. För man måste väl sätta sig själv främst?

jar of hearts.

2011-10-22T09:55:00.001+02:00

Och jag har vaknat jättetidigt idag. Halv åtta, närmare bestämt. Min karl skulle åka bil med sin pappa tvärs över landet och jag hade ingen lust att följa med. Har nu läst ut en bok, duschat, ätit frukost och framför allt druckit kaffe.

Och jag måste göra nåt med den här dagen. Först blir det en cykeltur till Erikshjälpen, sen kanske lägenhetspyssel. Eller nåt annat roligt. Bio kanske. Idag känner jag mig rastlös och skulle bara vilja cykla hem till nån kompis och snacka skit. Tur att jag har en skåne-vän som jag ska fika med imorgon.

dagens middag:

2011-10-21T19:47:00.002+02:00

laxpasta i kartong från findus. Mums. Nåväl. Så mycket fredagsmyyys, tur att jag åtminstone har några dammsugare i kylen som kan passa bra till en kopp te om nån stund. (Önskar att jag hade ett glas vin eller två istället.)

Hej fredag, jag är en riktig tråktant ibland.

årets tips.

2011-10-20T20:52:00.003+02:00

Nu tjatar jag. Tjat tjat tjat. Men jag har varit i en annan värld sedan i lördags, och nu har jag bara ca 100 sidor kvar innan jag måste tillbaka till verkligheten.
Men den här boken:

LÄS DEN. Så. Spännande. Välskrivet. Snyggt. Läskigt.

hej igen.

2011-10-19T09:55:00.002+02:00

Helgen alltså. Så fin. Mina systrar är så söta. Och Amsterdam är alltid bäst. Älskar den stan och skulle kunna flytta dit imorgon om jag hade en anledning (och om mannen min lovade att flytta efter, snart). Tänker att det måste vara extremt hög livskvalitet att leva i Amsterdam.

Men nu. Om jag verkar tyst är det för att jag läser världens mest spännande bok, The passage av Justin Cronin. Äntligen. Fick den av min ena syster i försenad födelsedagspresent och den är precis så bra som jag trodde att den skulle vara. Vet inte vad jag ska göra när den tar slut!

tot ziens.

2011-10-13T09:40:00.002+02:00

Nu åker jag till jobbet och sen åker jag till Amsterdam. Höstsemester i Amsterdam. Har längtat så jag fått ont i magen efter den stan, och en långhelg med systrarna ska bli så fantastiskt. Och en hög med ungdomsböcker att läsa på flyget. Och en fin pojkvän hemma att längta lite efter.

planerar semester.

2011-10-11T11:02:00.001+02:00

Flygstolen.se: Jag blir galen. Det finns så många resmål att välja på. Min karl och jag har pratat om att åka till usa:t över jul och nyår, för att hälsa på (våldgästa) en av hans vänner som har flyttat till soliga Florirda. Jag är kluven. Har fem semesterdagar att antingen ta ut i år eller spara till nästa år. Nästa år har jag åtta dagar. 13 dagar att planera totalt = åker man över jul kan man vara iväg nästan tre veckor tack vare röda dagar. Men jag veeeet inte. Vet inte om jag egentligen vill åka över jul. Jag gillar ju julen. Med Kalle Anka och sill och janssons frestelse, gillar att hela familjen är hemma och jag gillar doften av julgran och glögg.

Men kanske skulle man testa nåt annat? Julen finns ju kvar nästa år. Och iväg vill jag. Men skulle hellre åka till Florida i slutet av januari/februari (men skulle i så fall inte kunna ta ut några semesterdagar över julen och vara tvungen att jobba tråkiga mellandagar). Det är svårt, dagens lyxproblem. Och så måste jag bestämma mig innan torsdag. För att få semester inlagd till jul.

facit: helgen.

2011-10-09T18:26:00.002+02:00

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt den. Peppat för mycket. Min vän var sjuk och vi hann knappt ses. Åt en middag och drack några öl, var på en fika och en bio dagen efter. Men det var fint att se henne och jag önskar att hon stannat längre.

Var på klubbfest igår, ensam men några jag kände var där, och det var läskigt. Kände mig mest som en fluga på väggen, en åskådare. Kände att jag kanske skulle varit mer aktiv eller att jag kanske inte skulle ha varit det. Det är så svårt att veta hur man ska bete sig, ibland har jag så svårt att hitta balansen.

Och nu är jag dunderförkyld. Dricker te och har scarf inomhus, hostar och hoppas bli frisk tills på torsdag. För då ska jag till älskade Amsterdam. Äntligen.

snart helg, med vänner!

2011-10-06T09:45:00.002+02:00

Idag ska jag vara glad. Jag ska lämna in min cykel på lagning och jag ska jobba lite grann och jag ska bli lika överraskad som vanligt över att ingen av de förhandstippade får nobelpriset (dylan???! knappast). Håller tummarna och hoppas som vanligt på Tranströmer.

Men ikväll, vet ni, ikväll ska jag faktiskt träffa en vän som jag inte har träffat på jättelänge. Vi bodde i England ihop en gång för ganska längesen och sen dess har vi bott i samma stad ett litet tag, men sen flyttade hon till Stockholm och så har vi knappt setts. Men nu är hon här på jobb och vi ska ses och äta kanske dricka ett glas vin. Och jag har saknat henne.

Och till helgen kommer en annan kompis på besök men hon är sjuk och jag hoppas att hon hinner bli frisk. Vi har så mycket inplanerat, då har man inte tid att vara sjuk. Framför allt inte om man ska ut och dansa.

morgongråt.

2011-10-04T08:04:00.002+02:00

Grät precis en skvätt när jag kom på att jag och min mamma ju sagt att vi skulle börja på ridskola ihop när vi hade tid. Tänkt att gå till stallet en gång i veckan med mamma, när man är vuxen och kan uppskatta det mycket mer.

Det kan vi ju inte göra när jag bor 45 mil bort. Jag saknar mina föräldrar så det gör ont idag.

hej måndag, höstmåndag.

2011-10-03T10:51:00.003+02:00

Fint att börja veckan med ett tandläkarbesök. Inte. Jag är inte rädd för att gå till tandläkaren, egentligen, men när jag väl halvligger i stolen spänner jag mig och börjar darra. Göra konstiga gnyende ljud när de håller på och skrapar och sticker. Obekvämt. Och ljudet är det värsta tycker jag, allt gnisslande.

Men man mår ändå ganska bra när man går därifrån, utan och hål och med tandsten bortskaffad. Medveten om att man har en helt okej tandhälsa, trots allt.

Idag har jag inget jobb inplanerat, pysslar istället med sånt man ska hinna ikapp med. Som tandläkaren. Som tre kilo smutstvätt som ska sorteras tvättas hängas. Som föreningsmöte och fix. Och en långpromenad i höstlandskapet.

fredagkväll i nya stan.

2011-09-30T19:26:00.004+02:00

Ikväll ska jag mingla. Jag = sämst på att mingla. Tar ett glas och ställer mig i ett hörn. Alternativt hittar en person jag halvkänner och håller mig till henne/honom tills personen i fråga tröttnar.

Och det känns som en smiths-låt. I would go out tonight but i haven't got a stitch to wear. Alla mina kläder sitter fel är skrynkliga eller fel färg. Klänningen jag tänkte ha är i tvätten. Kör mönstrade strumpbyxor. Känner mig jämt fel.

Men jag har nåt att göra som bara är mitt. Och det är jag nöjd över att ha, helt utan min killes inblandan. Kanske går det bra, kanske dåligt, men jag försöker i alla fall.

sista veckan i september.

2011-09-26T10:09:00.002+02:00

Från mitt köksfönster kan jag följa hur löven på lönnen utanför skiftar färg. Nu är de brandgula och vissa röda, vissa fortfarande gröna men hösten har tagit sitt grepp. Och snart är det oktober och snart ska jag åka till Amsterdam! och snart behöver jag klippa håret igen. Snart är det festival och snart ska jag börja på mitt vikariat. Allt går så snabbt.

Och det är måndag och jag har mensvärk och min kaffekokare har gått sönder. Kanske är det därför jag är smått grinig.

days gone by.

2011-09-24T17:58:00.003+02:00

Solen skiner ute men jag sitter inne vid datorn. Har varit ute i flera timmar, gått på olika museer och tittat på diverse spektakel. Blev kär i en dansklubb som jag skulle vilja vara med i. Kanske för att alla tjejerna hade prickiga kjolar och rött läppstift och killar med hängslen.

Återigen känner jag mig ensam i den här stan. Här händer ändå ganska mycket, om än inte lika mycket som i min forna hemstad, men jag känner mig bara som en lonely girl när jag traskar runt på utställningar ensam. Sitter och fikar solo, folk kommer fram och frågar leende om de kan låna stolar från mitt bord. Lunchar ensam, i sällskap med en roman såklart så det inte ska se lika sorgligt ut. Undrar om man plötsligt kommer att lära känna folk nån gång, eller om det är så att om man inte har några vänner kommer man inte heller att få några? Jag försöker ju anstränga mig. Försöker gå med i föreningar och skaffa mig intressen, försöker bli en intressant person. Nästa steg måste nog bli att bli mer desperat social. Så det blir tydligt att jag vill vill vill vara en sån som har lätt att få vänner och hålla kvar dem.

Förresten, som ett brev på posten kom den idag. Mensen.

väntans minut.

2011-09-23T18:53:00.004+02:00

Har haft magont och varit nervös hela dagen, bara för det där testet. Visst vill jag bli gravid nån gång men herregud inte nu. Snälla, absolut inte nu. Och inte för att jag nån enstaka gång slarvat med mina piller.

Gick till Apoteket direkt efter jobbet, ont i magen tågresan hem, ont i magen vid kassan. Köpte handkräm för att det skulle verka mer normalt. Mindre nervöst, handkräm och gravtest.
Händerna skakade så mycket när jag kom hem att jag knappt fick upp förpackningen. Och aldrig har det varit så jobbigt att kissa, aldrig så pressande. Aldrig har en minut känts så lång och aldrig så avgörande. Kanske överdriver jag men jag har aldrig gjort nåt sånt här förr. Aldrig slarvat, alltid varit ordentlig.

Och många tankar om hur man ska känna. Hur man bör känna. Att man kanske inte ska vara lättad om man inte är gravid utan tvärtom se det som ett tecken på nåt man inte tänkt på? Men jag har verkligen inte tänkt på det nu. Inte än på några år. Vill ha ett fast jobb först och en mer trygg tillvaro.

Svaret då? Ett blått streck, inte två. Inte gravid. Men fortfarande har jag inte haft mens sen slutet av juli, fortfarande är jag lite nervös. Men lättnad just nu över att inte behöva fatta viktiga beslut just den här helgen.

trevlig helg?

2011-09-23T08:20:00.002+02:00

Idag ska jag köpa mig ett graviditetstest. För att stilla nerverna. Åh, så roligt det är att ha oregelbunden mens.

Trevlig helg på er med.