söndag 18 juni 2017

allt är för bra nu.

Jag och göteborgaren åker upp till hans sommarstuga i Halland. Det är fredag eftermiddag och vi ska vara där tills söndag, det är det längsta vi har umgåtts tillsammans hittills. En hel helg bara han och jag.

Och det är bättre än jag kunde föreställa mig att det skulle vara. Bara han och jag. I hans röda stuga vid skogen, vid sjöarna. Vi promenerar, blir myggbitna, dricker kaffe, går till en 4H-gård och tittar på världens sötaste griskultingar och göteborgaren säger att nu vet han var han kan lämna mig om jag behöver underhållas. Vi åker till ett slott och går i trädgården där, äter glass och dricker kaffe igen. Han är för jävla söt och jag kan liksom inte sluta titta på honom. Vi åker och badar och vi åker från det ena stället till det andra. Havet är ungefär samma temperatur som vattnet och vi går barfota över klipporna tillbaka till bilen. Vi grillar på kvällen och vi spelar spel, jag vinner båda spelen och han låtsas bli tjurig. Och jag gillar hur vi har vår eget språk nu, hur vi vet vad den andra gillar och hur vi kan retas med varandra.

Och jag är galet kär i honom och allt han är. Det är bara så det är. Ibland blir jag rädd att det är för bra, tänk om det tar slut? Men det är det som är nu, jag försöker att bara vara i det och inte tänka framåt för mycket. Men jag trivs så väldigt bra med honom och jag vill bara att det ska fortsätta såhär hur länge som helst. Jag skulle kunna vara ensam där med honom hur länge som helst. Sitta i vars sin solstol med vars sin bok och vars sin öl, promenera runt sjön hand i hand. Lyssna på när han berättar om små detaljer i boken han läser, fnissa åt att det handlar om elefanters fötter och att det är sånt som intresserar honom. Fnissa åt hans saltvattensrufs och när han vattenkammar det och byter till glasögon blir han Clark Kent. Jag är kär i Clark Kent.

Och är det såhär sommaren 2017 ska vara så vill jag aldrig att den tar slut.
När han släpper av mig utanför min lägenhet saknar jag honom direkt och jag önskar att vi ska bo ihop nån gång.

3 kommentarer:

S sa...

Det är precis så bra som det ska vara. Fint!

Caroline sa...

Vad härligt ni har det! Det är dig väl unt!

minahistorier sa...

Tack S & Caroline, jag skriver ner för att komma ihåg hur detta känns! Att man liksom känner sig utvald.