Tittar på teve, äter macka och dricker te, har hunnit sitta i fem minuter när telefonen ringer och det är han. Mitt ex. Han som jag precis kommit fram till att jag inte är kär i längre, att jag inte längre kan säga att jag älskar. Först vet jag inte om jag ska svara när jag ser hans namn, vill inte veta. Han ringer och han är ledsen.
Han gråter i telefonen och säger att han tänker på mig jättemycket. Säger att det kommer att ta ett år att komma över mig. Han säger att vi var så bra tillsammans, jag säger att jag vet inte om det är sant. Försöker räkna upp alla sätt vi inte var bra tillsammans på. Och på nåt sätt blir det jag som säger till honom att han måste gå vidare, att han måste prata med sina vänner, att han måste göra nåt. Att han måste tänka positivt.
Hur konstigt är inte det? Och halvvägs in i samtalet märker jag att jag också gråter, att tårarna bara rinner fast jag inte märkt det. Han säger att han saknar mig, att han saknar att sova bredvid mig och hålla om mig och att han saknar allt. Jag säger att han tappade bort mig, typ. Han slarvade bort mig, snarare. Han säger att han inte har nån ork och jag vet precis hur det känns, har varit där nyss och vill minst av allt i hela världen tillbaka. Gör allt för min energi. Han frågar om jag gått vidare, om jag träffat nån och jag svarar nej och vet inte längre vad som är sant eller falskt.
Och till sist det konstigaste av allt. Han ber mig att byta lösenord på facebook till ett han inte kan. Så att han inte i ett svagt ögonblick ska gå in och titta på mina bilder, läsa min mejl och hålla koll. Har han gjort det redan? Hoppas inte. Visst kan jag förstå frestelsen men jag hoppas att han hållit sig undan. Minns när han berättade för mig att han läst igenom hela sin gamla flickväns blogg i desperation.
Vet inte längre. Men just nu gråter jag inte. Just nu är jag förbi och rädd att vända om, vill inte tillbaka till honom. Vill framåt och det sa jag till honom, försökte att inte darra på rösten.
Han sa att jag lät stark.
Han gråter i telefonen och säger att han tänker på mig jättemycket. Säger att det kommer att ta ett år att komma över mig. Han säger att vi var så bra tillsammans, jag säger att jag vet inte om det är sant. Försöker räkna upp alla sätt vi inte var bra tillsammans på. Och på nåt sätt blir det jag som säger till honom att han måste gå vidare, att han måste prata med sina vänner, att han måste göra nåt. Att han måste tänka positivt.
Hur konstigt är inte det? Och halvvägs in i samtalet märker jag att jag också gråter, att tårarna bara rinner fast jag inte märkt det. Han säger att han saknar mig, att han saknar att sova bredvid mig och hålla om mig och att han saknar allt. Jag säger att han tappade bort mig, typ. Han slarvade bort mig, snarare. Han säger att han inte har nån ork och jag vet precis hur det känns, har varit där nyss och vill minst av allt i hela världen tillbaka. Gör allt för min energi. Han frågar om jag gått vidare, om jag träffat nån och jag svarar nej och vet inte längre vad som är sant eller falskt.
Och till sist det konstigaste av allt. Han ber mig att byta lösenord på facebook till ett han inte kan. Så att han inte i ett svagt ögonblick ska gå in och titta på mina bilder, läsa min mejl och hålla koll. Har han gjort det redan? Hoppas inte. Visst kan jag förstå frestelsen men jag hoppas att han hållit sig undan. Minns när han berättade för mig att han läst igenom hela sin gamla flickväns blogg i desperation.
Vet inte längre. Men just nu gråter jag inte. Just nu är jag förbi och rädd att vända om, vill inte tillbaka till honom. Vill framåt och det sa jag till honom, försökte att inte darra på rösten.
Han sa att jag lät stark.
2 kommentarer:
haha, det var väl att man inte skall döma någon efter utseendet typ ? den lilla blöta, smutsiga, trasiga flickan som hävdade att hon var prinsessa. och så lät drottningen henne sova på tio madrasser med en ärta längst under, för bara en riktig prinsessa är så känslig så att hon skulle kunna känna den. något sådant.
men det låter bra tycker jag. jag är prins och du prinsessa.
Åh det gör ont att läsa för jag känner igen mig exakt. Du är stark, jag är stark. Allt kommer bli bra. Har preci gått igenom en dipp såhär sex månader efter uppbrottet men nu känns det bättre igen.
Skicka en kommentar